Utställning i Österby

Idag har jag och Odågan miljötränat på hundutställningen i Österbybruk.  Fast det behövdes nog inte, för Odågan har inte gjort annat än gå fram till vilt främmande människor och hundar och hälsat hela dagen.  Till och med människovalpar som brukar vara så läskiga gick bra.  Han hittade en lite ett-åring som han knata fram till och blev helt överlycklig när pojken pussade honom på nosen.  Och lyckan var ömsesidig.

Förutom att pussa på barn och hälsa på random människor så har vi spanat in lite kompisar när dom ställde ut.  Först ut var Nattan med hennes phalene Harry.

 

Och Ewa ställde ut bedlingtonterriern Twister

Och så träffade vi Busfröets uppfödare som ställde ut Busfröets kullbror Lambert i Championklass.

Och i kinesringen ställde även Linda ut sin pufftik Heaven.

Vi tittade även på när Malou ställde tibben Tippa och när Madde ställde sina yorkshireterriers, men vid det laget hade batteriet i kameran dött så där blev det tyvärr inga bilder.

Så vi har haft en riktigt bra dag, Odågan och jag.  Busfröet och Pipleksaken har också haft en bra dag, på egna äventyr med Sambo.  Dom har hjälpt till att träna ungdomar i stavhopp.

Odågan har utegångsförbud...

...för han är inte smart nog att ta det lugnt i värmen.  Så nu har han utegångsförbud mitt på dagen när det är som varmast, med bara korta koppelpromenader.  Han tycker det är jäkligt orättvist, eftersom dom nakna små cirukusaporna får flänga runt hur som helst.  Jag har försökt förklara för honom att det är skillnad på honom och cirkusaporna, eftersom dom inte har någon päls.  Dom är ju liksom skapta för 30 graders värme och berörs inte av solen.  Dessutom är dom smarta nog att ligga ner och ta det lugnt (även om dom väljer den absolut soligaste delen av trädgården att ligga i.)  Men inte Odågan,  nej, han springer runt och runt och runt och runt tills han måste kylas ner och hållas stilla.  Så nu har han utegångsförbud.

Valpkurs

Efter helgens alla äventyr har vi tagit det lite lugnt här hemma.  Odågan behövde ett par dagar passivitet, så vi skippade tisdagsträningen.  Men största anledningen för den skippade träningen var att Busfröet hade saknat sin matte något förfärligt hela helgen (fastän jag faktiskt kom hem varje kväll) och då hade jag inte hjärta att lämna honom med Sambo ännu en gång.  Pipleksaken märkte nog inte ens att jag var borta, för han är ju Sambos hund.  Det har Pipleksaken och Sambo bestämt tillsammans.  Fast jag har betalat för Pipleksaken, och han står i mitt namn, och jag betalar mat och försäkring och veterinär.  Och det är jag som rastar och tränar honom.  Men han är Sambos hund.  Och vad gör man, när Sambo och Pipleksaken har tagit ett sånt beslut.  Det är ju bara att gilla läget liksom.

Men ikväll for jag och Odågan iväg på valpkurs i ett par timmar.  Då testade vi lite uppletande i skogen.  Odågan letade rätt på leksaken men tyckte att han inte behövde hämta den.  Det var du som la den där, sa han till mig när han hittade den, så du kan faktiskt hämta den själv.  Sen skulle vi turas om att koppla loss våra hundar och gå och gömma oss och se vad som hände.  Men Odågan faller inte för såna knep.  Han har sån koll på sin matte-hundnörd att det inte ens går att gömma sig, han travar liksom efter när man vandrar iväg.  Till skillnad från dom andra hundarna på kursen som tog tillfället i akt att leka som galningar när deras mattar och hussar hade lämnat dom.

Den här veckan ska vi träna på ligg, har jag bestämt, för nu är Odågan den ända som inte kan ligg på kommando.  Jag har inte riktigt brytt mig om det, för han lägger sig ner ändå i dom flesta situationer.  Men nu ska vi minsann sätta kommando på det.

Och så en bild på mitt bästa Busfrö, bara för att.

Agility och lydnadsdag

Idag var sista dagen på den fyra dagar långa rasträffen.  Fast Odågan och jag var ju bara med på tre av dom fyra dagarna.  Idag var det lydnad, agility och rallylydnad för hela slanten.

Det första vi gjorde när vi kom fram var att leta rätt på den enda strimman med skugga som fanns på hela gräsplan och slå upp läger där.  Sen tillbringade vi en väldigt lugn dag med att titta på när andra presterade.

Ann-Sofie Presterade med stort P, och kammade hem första plats i alla grenar hon ställde upp i.  Men det var det väl ingen som var förvånad över =)

Jag och Humlespunkarnas matte blev lite kaxiga där mot slutet av dagen (det var nog solsting) och bestämde oss för att nästa år, då ska minsann vi vara med och tävla, för då är Spunk och Odågan gamla nog att delta.  Spunk ska sopa banan med alla agility-hundar, och jag och Odågan ska göra bort oss på lydnadsplan.  Jag ser redan fram emot nästa års rasträff, som kommer att äga rum i Göteborg.  Då får jag ju en ursäkt till att sova borta också, för det är ju aningen för långt att köra hem varje kväll.  Lite bortskämd var man i år med bara dryga timmens resväg.

Här kommer i alla fall bilder på dagens duktiga ekipage.

 

Och är man berger-nörd (som man borde vara) så kan man se på samtliga bilder från helgen HÄR.

Vilken lyckodag

Idag har vi varit på bergerträff på Härjarö utanför Enköping, Odågan och jag.  Och riktigt roligt har vi haft det.  Vi har äntligen träffat en massa människor som vi tidigare bara haft kontakt med på nätet.  Och så har vi varit med på utställning också, Odågan och jag.  Och vet ni vad, vi vann Bästa Hane i valpklassen.  Det ni!  Och fina vinster var det.  En ryggsäck, några kort, en smart vattenflaska/skål-manick, en termometer och en matskål.  Och icke att förglömma, två fina rosetter!  En HP rosett och en BIM rosett.

 

Och så här lydde kritiken:  Good sized puppy a little on the short side with excellent rear end.  Skull could be a little broader.  Temperament must be watched a little bit.  Close in rear.  Excellent side gate.  Nice expression.

Men den bästa saken vi fick på hela dagen var nog vimpeln som Humlespunkarnas matte viftade med när vi sprang i ringen.

Förutom dom två varv Odågan sprang inne i ringen så tillbringade han större delen av dagen i den här ställningen:

Det var minst 40 grader varmt, och inte en gnutta skugga någonstans.  Och mycket vatten gick det åt, så imorgon blir det till att ta med ännu mera vatten, för matte-hundnörd var tvungen att skänka allt sitt vatten till Odågan när hans tog slut.  

Lillebror och lillasyster var också med på utställningen, men det blev inga bilder på dom för matte-hundnörd var något av ett nerv-vrak innan det var vår tur i ringen och glömde därför bort vad en kamera vad till för.  Men efter vi hade vänstervarvat kom kameran fram.

Storebror Kaos var också med och visade upp sig.

Spunk var så klart också med på utställningen, och blev förvandlad av domaren från en poil long till en face race.  Resten av världen har ju vetat ganska länge att Spunk är en face race istället för en poil long, men nu är det officiellt.

Och så kommer det lite random bilder från dagens alla vackra hundar.

Alla är såklart välkomna att sno bilder på sina hundar om dom finns med bland dom här.  Och i morgon åker vi tillbaka till Härjarö, för då är det tävlingar i lydnad, rallylydnad och agility.  Så då blir det till att lämna vinterjackan hemma och ta med sig flera liter vatten, ifall det blir 40 grader varmt igen.

En fårtastisk dag

Idag har vi varit i Almunge och tittat på KM i vallning.

Vi fick börja dagen med att sitta i en skogsbacke och titta på fåren på behörigt avstånd, för dom var tydligen skitläskiga.  Men efter ett tag gick det bättre och vi vågade oss närmare fårhagen.  Lagom tills att tävlingen började kunde vi sitta med resten av publiken, fast lite avsides förstås, för både Odågan och matte-hundnörd är lite kinkiga med främmande människor.

Vi varvade lite mellan att titta på vallningen och träna på att inte skälla.  Den träningen gick förträffligt bra, och mot slutet kunde folk och fä gå förbi ganska nära utan ett endaste litet ljud från Odågan.  Jag är grymt nöjd med hur han uppförde sig.

Efter tävlingen träffade vi på andra Jomgardare också.  Dels Åsa med Jessie som var väldigt hjälpsam när jag fortfarande inte var säker på om rasen var för mig.  Hon stod ut med mina konstanta mejlbombningar med tusen frågor och var till stor hjälp.  Och så träffade vi Alenya och Caramell med deras matte.

Vi passade även på att säga hej till ägaren av Odågans pappa.  (Miljöträning och att hälsa på folk är bra för både Odågan och matte-hundnörd).

Det var fem tävlande i klubbmästerskapet.  Här kommer lite bilder.

 

Banvandring med domaren (till vänster)

 

Scandi kollar in publiken medan han vallar

Anna och Billy

 

 Sara och Tummen glänser runt hela banan och kammar hem förstapriset

Vet varken vad hund eller förare heter.  Men dom diskades i alla fall för hunden var för het.

 

Åsa och Jessie som jobbade fram en tredjeplacering.

Och så lite random bilder från dagen.

 

Och nu, efter den långa dagen bland får och människor och hundar ser Odågan ut så här:

Fem månader stor

Idag är Odågan fem månader stor.  Och stor, det är han verkligen.  41cm hög (kanske 42, det är lite osäkert) och hela 10,5 kg tung.  Och lurvig.

En del bilder blir bra.  En del.... not so much.

Hänt i veckan

Eller hänt i månaden kanske vore en bättre rubrik, för det är väl nästan en hel månad sen jag skrev något.  Tog en liten oplanerad bloggpaus.

Men nu är vi tillbaka, och här händer det grejer framöver.  Vi har ju så klart torsdagspromenaderna i Österbybruk som jag och Busfröet går på.  Tänkte även släpa med Pipleksaken nästa gång och se om det är något han uppskattar.  Två gånger i veckan befinner sig Odågan och jag på brukshundsklubben, men vi lallar mest runt och tittar på andra.  Jag upplever en viss hets på valpkursen att hundarna ska lära sig så mycket som möjligt så snabbt som möjligt, och det är inte riktigt så jag jobbar med mina valpar.  För mig är det viktigare att dom ska känna en trygghet i olika situationer och miljöer och att relationen mellan mig och valpen är stark.  Moment och sånt kan vänta.  Vi har ju hela livet på oss.  Men vi dyker upp varje måndag på kursen i alla fall, och så gör vi dom sakerna vi vill, och så skiter vi i resten.

Det har blivit mycket hunderi på sistone, och mer lär det bli.  På fredag ska jag till Almunge och kolla på KM i vallning.  På lördag ska Odågan göra sin utställningsdebut och på söndag ska vi kolla på lydnad och agilitytävlingar på bergerträffen.  En fullspäckad helg med galna berger och antagligen lika galna ägare, för man måste nog vara lite smått galen för att ge sig in på att skaffa sig berger.

Nästa vecka är lika fullspäckad den.  Måndag är det städdag på BK, tisdag är det tisdagsträning på BK, onsdag är det valpkurs, torsdag är det promenad i Österbybruk, lördag är det tävling på BK och jag ska stå i köket och söndag är det utställning i Österbybruk.  Men veckan efter får lov att vara lugn (med endast tre kvällar borta med hundarna) för nu börjar Sambo mumla och grymta om att jag visst aldrig är hemma.

Och i morgon blir Odågan hela fem månader. Då firar vi med bilder och mätning och vägning.  Jag har inte vågat väga honom på evigheter, för han är som en betongklump att lyfta.

Vad mer har vi gjort?  Busfröet har kommit igång ordentligt med viltspårandet.  Vi har fortsatt att lägga korta spår (50 meter) och fokuserat på spårteknik.  Men nu är det på tiden att sluta med bäbisspåren och öka på till åtminstone 100 meter, för han spårar verkligen klockrent.  Jag är så stolt över mitt Busfrö.  Man sätter liksom bara på honom spårselet och säger spåra så drar han iväg som värsta eftersökshunden (eller nej, men som värsta duktiga nakenhunden i alla fall).

Odågan och jag lyckades gå vilse i skogen igen.  Den här gången slapp vi i alla fall snöstormen som vi var vilsna i förra gången.  Att vara vilsen i solsken är inte riktigt lika jobbigt, men jag ska nog skaffa mig ett kompass.  Och lära mig hur man använder ett kompass.

Pipleksaken har varit lite hängig på sistone.  Han verkar inte ha så mycket energi, släpar efter på morgonpromenaden (då jag trasslar runt byn med alla tre hundarna.)  En kilometer tar oss 30 minuter att gå, så det är ju ingen snabb promenad direkt, men ändå verkar han inte riktigt hänga med.  Hoppas det bara är en fas han är inne i och att det går över snart.  Man blir ju lite orolig över det lilla livet, som har kämpat så hårt för att bli så bra som han är.  Då gör det ont i hjärtat att se att det går nedför. 

För övrigt så är allt mest sig likt här.  Galenskaper och äventyr nästan varenda dag.  Tänk vad livet skulle vara tråkigt utan världens underbaraste hundar.

Nu ska jag roa mig lite med att läsa ett gäng hundbloggar, för det har jag ju inte heller gjort under min bloggpaus.