2013

Så var det här året i stort sett över, med allt vad det har medfört.  Det bästa som hänt det här året är att Odågan blev del av vår familj.  Och det värsta med året var när vi miste vår älskade lilla Pi.

Inför 2013 har vi storslagna planer, jag och hundarna.  Under kommande året är det tänkt att Odågan och jag ska bli startklara i lk1 och appelspår.  Och Busfröet och jag längtar till våren så vi kan börja viltspåra igen.  Och Busfröet ska lära sig att stå på händer, det har jag bestämt.  Men för tillfället så ids jag inte skotta fram dörren till boden för att gräva fram en planka, så det får vänta.

Det blir även ny design på bloggen, med ny header och namn.  För det skär lite i hjärtat varje gång jag ser den.  Men än är jag inte riktigt redo för det.

Om ett tag tänkte jag blogga lite mer detaljerat om planerna för 2013, men det ids jag inte just nu.

Gott Nytt År till alla önskar Busfröet, Odågan och matte-hundnörd

Var är min andra sko

Jag har tidigare nämnt Odågans förkärlek för att vandra iväg med våra skor här hemma.  Har man glömt att ställa upp skorna på hatthyllan så får man räkna med att leta sig fördärvad efter minst en sko.  Här kommer en liten bildkavalkad på några såna tillfällen.

Ja må han leva!

Nu är Odågan stora pojken.  Ett helt år gammal idag!!!  46cm hög (väldigt vetenskapligt mätt med en bok, en penna och ett snöre) 15,2 kg tung och så här snygg:

Stora Stockholm

Igår var vi iväg på vår officiella utställningsdebut, jag och Odågan.  Och det kunde inte ha gått bättre, tycker nog både han och jag.  Eller jo, det kunde ju ha gått mycket bättre, resultatmässigt, men vem bryr sig om ett ynka litet resultat när man har en Odåga som stod som ett ljus på bordet och lät både domare och domaraspirant känna igenom varenda millimeter av kroppen.  Att springa runt i ringen gick lite sämre eftersom Odågan var lite osams med underlaget, men han ställde upp sig som en stjärna och tog det hela med ro.  (Han tog sig till och med en tupplur medan vi väntade på vår tur i ledet.)

Och så här löd kritiken:

Mycket god typ, lite stor.  Bra maskulint huvud.  Korrekt bett, lite stora runda ögon, bra hals.  Lite knappt vinklad fram.  Bra vinklad bak.  Välutvecklat bröst för åldern.  Lite avfallande kors.  Bra päls, enkla sporrar.  Rör sig ostabilt fram och bak.  Fint temperament.

Så för dagen så nöjer vi oss med vårt Very Good.  Fast Odågan är nog mest nöjd med att få pussa på sin Åsa.

Lillasyster däremot blev Juniorvinnare och tog sitt andra cert.

Och så träffade jag Busfröets uppfödare.  Det är alltid lika trevligt.  Dom hade haft en riktigt framgångsrik dag.  Busfröets brorsa Lambert kom 4:a i Championklass bland stor konkurrens.  Dessutom åkte dom hem med en Juniorvinnare med cert.  Grattis!

Självklart tog jag med mig kameran till utställningen, och självklart tillbringade kameran hela långa dagen längst ner i väskan utan att se dagens ljus en enda gång.  Men vartefter som andra, mer smarta personer lägger ut bilder från dagen, så snor jag dom och lägger ut här.

Lite senare under dagen (typ när solen har vaknat och det finns dagsljus) så ska jag ta lite bilder på Odågan och lägga upp här.  För idag är ingen vanlig dag.  Idag är Odågans födelsedag!  Så jag återkommer under dagen med vikt, höjd och bilder.

Saker vi tränar just nu

Inför Stora Stockholm:
*  Burträning
*  Stå på bord

Inför kommande lydnadskarriär:
*  Ingångar
*  Loss (apporten)

Bara för att:
*  Slalom mellan benen
*  Att tända och släcka lampor

Morgonsnack i soffan.

Odågan och Busfröet diskuterar om vems tur det är att sitta i matte-hundnörds knä.

Bir och Bim

I går fyllde mina små prinsar fyra veckor.  Dom fortsätter att växa och frodas.  Bir väger nu 873 gram och Bim väger hela 1072 gram.  Riktiga små smörbollar är dom.  Jag hade tänkt filma dom, men dom var ungefär lika aktiva som ett par döda hamstrar, fastän jag petade och ruskade på dom.  Så ni får nöja er med en bild istället.  Förhoppningsvis har dom piggnat på sig lite inför mitt nästa besök om en vecka.

Ja se det snöar

Här  har vintern kommit med buller  och bång.  Det firar Odågan genom att skutta runt i djup snö.

Och om ni undrar var Busfröet håller hus i all snöyra..........