Vårsolspromenad

Idag var vi iväg på en riktigt härlig långpromenad i vårsolen, Odågan och jag.  Busfröet och Sambo gick en egen kortare promenad, för Busfröet uppskattar inte leriga grusvägar och smuts på fötterna.  Men jag och Odågan vandrade iväg tillsammans med min kompis Nanna och hennes hund Manda.  Först när dom kom så var Odågan väldigt arg på Manda och skulle prompt äta upp henne, för hon stod ju faktiskt på hans tomt!  Så han talade om för precis hela grannskapet att det tänkte han inte tolerera.  Men så fort vi lämnat tomten så gick det ju hur bra som helst att gå bredvid den där Manda och nosa, och busa, och bjuda in till lek, ja helt plötsligt innan vi ens hade hunnit hundra meter från huset så var Manda det roligaste som fanns i hela världen.

Efter ett par timmars promenad pausade vi på varsin snöfri sten och tog en kopp te och ett par bullar.  Och där satt vi och snackade skit med ansiktena vända mot vårsolen, fågelsången i bakgrunden och fjärilar runt omkring.  Och så två lurviga hundar som välte omkull tekoppar, snodde bullar och inte alls tyckte att vi skulle sitta stilla och ta det lugnt. 

Och sen vandrade vi hemåt igen.  Och vet ni, att två gånger passerade det en häst, och Odågan skällde inte en enda gång!  Nu ska vi reka lite nya promenadstråk, så vi kan göra fler gemensamma promenader, för det är ju mycket mysigare att stanna och fika när man har någon att prata med.  Visserligen brukar jag prata med Odågan, men han har lite kottar i öronen på sistone och hör ändå inte vad jag säger.